Sjöfartens roll i klimatomställningen

Ecominds deltog i Fores seminarium 9 mars som handlade om sjöfartens roll i klimatomställningen. Det var uppfriskande på flera sätt. För det första hörs och skrivs det mycket om hur transporter påverkar klimatet och hur vi ska minska utsläppen från denna sektor, men det handlar framför allt om bilar och flyg. Sjöfartens roll i klimatomställningen har hamnat lite i skymundan. Därför var det intressant att höra hur klimatomställningen från sjöfartssektorn pågår för fullt, även om vi inte hört så mycket om det, och att Sverige på många sätt är ett föregångsland.

Att använda sjötransporter är energieffektivt, jämfört med de flesta transportslag. Men totalt står den internationella sjöfarten för 2-3 procent av världens totala klimatutsläpp. Det är relativt mycket, det motsvarar hela Sydkoreas totala utsläpp. Faktum är att sjöfarten, liksom andra transporter, måste blir fossilfri för vi ska hamna under en temperaturökning på 2 grader. Det är en utmaning eftersom den här sektorn fortfarande är nästan helt oljeberoende och för närvarande saknar internationellt antagna klimatmål.

Men det finns hopp! I samband med Kyotoprotokollet fick den internationella sjöfartsmyndigheten IMO som uppgift att minska växthusgasutsläpp från internationell sjöfart, vilket har lett bindande styrmedel om energieffektiv konstruktion och drift av fartyg. IMO har även fattat beslut om regler som möjliggör alternativ drift, samt antagit ett globalt datainsamlingssystem för bränsleförbrukning (som införs 1 januari 2019). Under våren 2018 är förhoppningen att IMO kommer anta klimatmål och en strategi för att minska klimatutsläppen från den internationella sjöfarten.

Sverige då? Svensk sjöfart har under en lång tid haft ett bättre miljötänk än andra länder, som till exempel ge fartyg tillgång till el vid hamn och miljödifferentierade avgifter. På senare tid finns det även flera klimatmål för den svenska (inrikes) sjöfarten. Den svenska sjöfarten ska, liksom övriga inrikestransporter, minska växthusgasutsläppen med minst 70 procent mellan 2010 och 2030. Dessutom har Sverige en ”Nollvision”, som säger att till 2050 ska sjöfarten släppa ut varken koldioxid eller andra skadliga ämnen. Ett svenskt rederi går till och med längre och lovar noll-utsläpp redan 2030. I Sverige har omställningen redan börjat, till exempel finns innovativa fartygsprojekt med alternativa drivmedel (som gas, metanol och el).

Att den svenska sjöfarten har kommit lite längre i klimat- och miljöarbetet beror delvis på goda samarbeten och allianser. Men det finns ändå utmaningar för den svenska sjöfarten. Att sikta på nollutsläpp måste bli det nya normala och då måste det också bli lönsamt att satsa mot denna vision. Idag är det till exempel svårt att investera i ”gröna” fartyg (eftersom banksektorn inte vill låna pengar till fartyg som kostar mer men inte ökar i värde).

Gör det någon skillnad globalt om den svenska sjöfarten satsar på klimatet? De svenska utsläppen från alla transporter utgör ungefär 0,15 procent av de totala utsläppen av klimatgaser. Det kan ju tyckas låta harmlöst. Men eftersom vi är just ett föregångsland, innebär det att vi har betydligt större påverkan (läs till exempel mer om det i Johan Rockströms inlägg i Dagens Industri, där han argumenterar för att vi kan räkna med att Sverige har ett globalt inflytande som är 5–50 gånger större än vår storlek). Just därför är det viktigt att vi i Sverige som föregångsland fortsätter arbeta mot nollvisionen. Lika viktigt är det att svensk politik engagerar sig i IMO för att skapa en jämn spelplan internationellt. Sjöfarten är internationell och därför kommer det krävas internationella överenskommelser för att minska sjöfartens klimatpåverkan.

Leave a Reply